elin har ordet

Jag är lite väl facinerad av månen nuförtiden. Och egentligen är jag nog lite mångalen. Jag har alltid sovit mycket sämre när det vankas fullmåne, och jag tror egentligen att mina redan konstiga drömmar blir ännu lite mer konstiga. Inatt vaknade jag hela tiden och var hysteriskt besatt av att mina naglar skulle vara något flisade, och jag blir en flummig hippie-Elin i nån slags ectasyversion, vaknar inte speciellt utvilad.

 

Men jag kan inte heller sluta stirra på månen! Vi har inga gardiner eller persienner what so ever i lägenheten, och från mitt fönster är det front row för vacker månskådning. Var samma sak när jag bodde på Åsa. Känns som om den finns där uppe och erbjuder ingenting annat än att stirra tillbaka på mig, men det är något magisk över det.

 

Kanske borde jag pendla? Blir det kanske annorlunda svar just inatt? Måste nog prova!