elin har ordet

Inte riktigt så farligt, inte så farligt alls egentligen. Jag plockade ur min piercing här om dagen, och det känns lite smått tomt och sorgligt! Jag var aldrig någon piercingtjej, har aldrig sett mig som en person med piercing egentligen. Men en fin aprildag för snart tre år sedan fick jag för mig att göra något spontant och roligt när jag var i Stockholm, och så fick det bli så! Jag tyckte den smälte in fint och passade bra, men jag minns att mamma var hemskt besviken och inte ens pratade med mig på en vecka, hehe. Det gick över.

Men den började stötas bort av kroppen och började bli småinfekterad så it had to go helt enkelt. Lite tråkigt känns det, men det kan nog vara så att det blir lite fler hål i öronen framöver. Så jag får lite mer spännande metallglans över mig igen! :)