elin har ordet

 

Nu när jag flyttat runt lite och bott möblerat har jag slutat bry mig om grejer så himla mycket. Tidigare var jag waaaay more fäst vid saker än vad jag är nu. Tyckte det var jättejobbigt att behöva bo i andras möbler, att göra mig av med mina egna möbler jag köpt och sådär, Men jag vande mig helt enkelt. Vad jag behöver nu för att känna mig hemma är mitt egna lilla hörn av "Elin".

 

Min fina inspirationboard som hängder bredvid sängen till exempel. Jag vaknar upp varje dag och kan se allt som inspirerar mig, och jag har min lilla maskot-nalle-Elin som alltid är med också. Jag kan få lite ångest om hon sitter lite hopsjunken och ser ledsen ut, hehe. Måste klappa och pussa henne glad igen. Hon är någon slags metafor för lilla jag tror jag, jag måste ta hand om henne helt enkelt. :)

 

Och så bor min fina pendel i burken också, alltid nära till hands. Oftast får jag mina ryck mitt i natten och måste pendla och fråga saker om mitt liv och framtiden. Karin sa en gång att pendeln måste få bo lite fint, så nu får jag så himla dåligt samvete om den blir nedpackad lite slarvigt eller sådär. Haha! Jag är en sucker för mysko grejer och skrock helt enkelt.

 

Sen har jag också ett stort tygstycke som täcker en stor del av väggen. Utan den känns hem helt enkelt inte riktigt lika" hemigt". Vad har ni för något som känns viktigt för er? Det som gör er lite tryggare, lite gladare och lite mer rotad?