det går visst att klona lite hur man vill
Tyvärr sker det hela tiden inom dans. Jag vet hur gärna man vill efterlikna sin lärare, och hur mycket man faktiskt härmar utan att tänka på det. Det går att se på elever vem de har haft som lärare. Naturligtvis är det så. Men hur sant det än är så tycker jag ändå att det är lite synd. Jag har säkerligen också färgats av de lärare jag har haft. Men jag försöker, och har faktiskt lyckats, att hitta ett mer eget rörelsespråk. Och jag hoppas att mina elever också gör det. Enda sättet att göra det är att se mycket och inspireras ännu mer. Och våga. Våga är viktigt. Jag försöker lämna mina elever att dansa själva så mycket jag kan, så de kan hitta något eget. Vi får väl se hur det går. För jag har också kommit fram till att jag inte hittade något jag själv kunde kalla mitt förräns jag verkligen ville. När jag slutade komma till dansstudion för att bli matad med material, utan för att få - och sedan tolka det. Därför tycker jag det är trist att komma till en klass där målet är att alla ska se ut som kloner.
By the way, jag åt på donken idag efter träningen, och newsflash! Det är minsann inte lika gott när man vant sig av vid att äta det. Mat som egentligen inte är bra för kroppen är inte god, det är det som är så himla bra med kroppen! Lyssna på den, inte på dumma tillsatser som glutamat, endast tillsatt för att hungerkänslorna aldrig ska avta. BUUU! Nu ska jag duscha bort äckelheter som hamnar på mig när jag dansar. Peace out!
