låt barn vara barn så länge de är barn.
För att komma in på "rätt" högskoleutbildning måste man välja precis rätt program, läsa passande kurser som ger saftiga meritpoäng och jobba hårt i skolan. För att inte tala om att man under högstadiet måste fundera på vilket det där drömjobbet är så man kan lägga krut på att komma in på rätt gymnasieprogram så man kan komma in på rätt högskoleprogram så man kan få ett jobb man tror man ville ha när man var fjortis men som man nu inte längre vill ha. Pain in the butt!
Vem fan vet det när man är runt 16? Inte fan har jag listat ut vad jag vill bli som stor, trots att jag snart är 22 år. Kan jag dansa hela livet? Måste jag plugga vidare? Jag slipper iallafall frågan "när ska du skaffa ett riktigt jobb då?" nu av föräldrarna, så jag kanske kan dansa mig fram ett tag till. Visst ska de som kämpar i skolan belönas, men de som knappt vill ta sig till skolan? Som är galet skoltrötta? Vad händer när de mognat och insett att de vill bli jurister?
Stackars unga. Inte konstigt att de har en dimmig blick och lider av utmattningsdepression. It breaks my heart.
Glad och lycklig!
Elin jag förstår ditt resonomang men samtidigt så visste jag som 16 åring vad jag ville bli och det var ingen som tackade eller uppmuntrade mig i det. Det finns alltid två sidor. Samtidigt kan man inte gå runt i sin glasbubbla hela livet och se om man har turen med sig eller om man har fjäskat ordentligt. Livet handlar alltid om mål. Däremot så tycker jag de vuxna målen måste få tillåta sig att brytas ner i delmål. Ett delmål kanske är att ha mer VG än G, för att sen öka till MVG. I gynasiet är det mer att kanske finna sin väg på ett annat sätt. Jag valde OP då jag ville att jag ville jobba inom vården. Idag tar jag ett steg närmare då jag pluggar till socionom och längtar efter att få bli verksamhetschef. Underskötejobbet kan jag nu. Tycker nog det är ganska sorgligt om man inte har mål eller drömmar vad man vill bli, det behöver inte betyda att man ska ha hela livet framför sig. Jag är tacksam att jag vet min väg och jag lipper vakna upp med man och barn och komma på mitt i allt att: Vad det de här jag ville bli?
Håller med dig fullt ut Syrran! Blir ärligt talat lite förbannad så fort detta ämnet kommer på tal.
Tycker det är helt stört hela grejen.
Jag sitter och funderar på att börja plugga för är ganska trött på att jobba i butik. Men vad ska man plugga? Inte den blekaste.
Och om jag kommer på nåt jag skulle kunna tänka mig att läsa till, ja då har jag inte läst rätt ämnen för det.
Men hey! Läs natur! Då håller du nästan alla vägar öppna!
Jo visst...
@Ellinor;
Jag kan bara gratulera dig till att du har löst ett utav dom största problemen i en människas liv!
I min klass i gymnasiet var det så vitt jag vet bara 2 av 28 som visste vad dom ville bli...ca 7%
Säger inte att det är nån statistik att räkna med men jag känner inte många som vetat vad dom velat bli sen innan dom valde gymnasieprogram och som hållit fast vid det.
Antar att du mognade ganska tidigt.
Det kan jag säga att det gjorde inte jag.
Jag började liksom komma ikapp alla andra i slutet av högstadiet och då var det väldigt mycket som förändrades både vad det gällde drömmar och det sociala livet och i stort sett allt. Det var som en helt ny värld öppnade sig(ursäkta klyschan). Därför var det oerhört överväldigande att mitt uppe i allt nytt helt plötsligt tvingas välja gymnasielinje baserat på vad jag vill bli när jag blir stor.
Ja...djur och natur hade ju alltid legat mig varmt om hjärtat...och tänk att få jobba med tigrar! Hmm inte jättestort utbud av jobb där...men delfiner är ju hur coola som helst! Och intressanta med! Bra! Marinbiolog kör vi! Natur it is!(dessutom läste kusinen det och alla vart så imponerade av honom för det och det är ju inte helt fel det heller;)).
Sen går det 2 år eller så och man kommer på att; Fan...delfiner är ju rätt fjolliga djur egentligen...och inte särskilt intressanta heller.
Men!
Jag är ju...om inte bra på att argumentera så fruktansvärt irriterande att argumentera mot. Och det är kul dessutom. Och med släktingar inom juristbranschen så vore det ju faktiskt både intressant, kul och lovande att plugga jurist!
Happ då ska vi se om man kan komma in på det då!
Hoppsan! Behövs slutbetyg i samhällskunskap A för det...men...jag har inte läst det!
Nämen bara läsa upp det då och sen hoppas att man kommer in bland dom där upp till 20st som kommer in trots att dom läst till ett betyg! Hur stor är sannolikheten att dom andra som söker in inte har VÄLDIGT bra betyg?
Låg.
Så vad är min poäng med denna textvägg? Jo, jag KAN inte bli det jag vill. Jag har läst fel gymnasielinje för det. Tänk om jag varit tvungen att taktik-välja ämnen redan på högstadiet! Hade antagligen sabbat ännu mer.
Tycker det är väldigt beklagligt att dom livsavgörande valen tvingas längre och längre ner i åldrarna.
Kineserna är uppenbarligen på rätt väg... Har pladdrat på tillräckligt här och det är lite off topic så tänker inte gå in på det men det var med på nyheterna idag. Bara kolla svt.play eller något om ni missade det...skrämmande är det iaf.
Ellinor - skönt att du redan visste! Önskar det vore så lätt för alla! Men som Johan säger så är det väldigt ovanligt för ungdomar att redan så tidigt ha en plan. Och för deras skull blir jag lite ledsen.
Kul med åsikter dock! :D
Elin, Skolan ska ställa krav på på elever. Det är bara Sverige som har den sämsta disciplinen i världen vr det gäller skola och framtid. I frankrike får de gå från kl8-18 har två inlämningar dagen efter. Det får dom börja med 9 år gamla. Vad blir det av dem? Dem blir inte chockade när dem kommer till högtadie. Jag hade varit varmt tacksam om någon 12 år tidigare hade talat om för mig att jag hade en svår dyslexi som jag måste börja kämpa med nu men jag överlevde min grundskola genom att ha en bra dialog med läraren. Nu är jag i djupaste chock att ingen sa det tidigare, att ingen vågade problematisera svaga sidor hos mig och göra en bedömning. Har vi några svenska personer som gjort en genomslagen metod/teori? Nej vart kommer dem ifrån Jo USA, Ryssland Tyskland och Schweiz. Och hur förhåller vi oss till dessa teorier och metoder som vi importerar. Vi använder dem inte och vet inte hur vi ska tillämpa dem. Senast 2010-12 07 publicerade Socialstyresen varför den svenska psykiatrivården är så dålig. Svar: Vi kan inte förhålla oss till metoder, vet inte hur vi ska jobba med dem. Skiver knapphändiga journaler, diagonser ställs inte för att man inte ha på fötter. Skulle det vara ett annat land så skulle du få en diagnos dirket och direkta metoder. Sverige har den mest sjukaste landet i Europa utan diagnos. Och fortfarnade 2011 så har vi ingen lösning för att vi inte orkar sätta oss in, för att vi är rädda att våga säga ifrån, för att vi pallar inte viderutbilda oss för vi kan ju leva i en bubbla och hoppas på hoppet. Alla andra barn i världen kolla Vitryssland drillar sina ymnaster från 3 år. Vilka är det som vinner gymnastiken i alla tävlingar OS etc. JO Dem från Vitryssland. Alltså det lönar sig att träna kämpa hårt. Oavsett om man vet vad man vill för ingen kan någonsin säga att kunskap inte genererar i resultat.
Hur tänker du själv kring dina dansklasser. Vill inte du som pedagog och duktig dansare ge dina elever kunskap så att de får mersmak, lära om koordination, danssteg, musikkänsla, a´musikanalys etc. Du vill ge dem något du kan. För du går väl inte till jobbet och flummar omkring och förväntar dig väl inte att dem ska göra desamma. Du vill ha gensvar och dialog med dina elever se svagheter och förbättra, se dem bemästra etc. För du skev ju i ett annat blogginlägg att du vill se dina elever blomma ut. Och hur gör du det? ÄR du en duktig pedagog så ställer du krav för att sedan se resultat. Jag är själv pedagog och har fått de tydta mössen att bli terminens jävligaste ungar slutet och dem som snackar mest. Varför. Jag utmanar dem ställer krav. Visst dem har varit förbannade och skrikit etc. Men så mycket tack jag fått sen. De har de med sig hela livet att framföra texter, monologer, tyda kroppsspråk, roller och framför allt potentialen att utvecklas.
Jag håller absolut med både Ellinor och Elin, jag tycker man ska ställa krav i skolan för att få resultat, jag ställer höga krav på mina elever för att de ska vakna och sätta igång, bli den som de faktiskt önskar att få bli. Det har jag aldrig satt mig emot. Men jag måste också acceptera att jag har elever som slutar dansa för att deras drömmar förändrats, de har fått andra mål i livet. Ska de inte få börja med kickboxning då och bli riktigt duktiga på det ifall de skulle vilja? Eller skulle jag säga att nehejdu, det skulle du tänkt på när du började dansa när du var 8 år, för nu kommer du inte komma in på en kickboxningsskola om du så mutar dig in. Nu får du ta och bli dansare eller jobba på ica resten av livet. Your choice!
Saker och ting förändras, ibland befinner sig inte elever på den plats de själva skulle vilja. I både skolan och i frivillig dansverksamhet ser man många unga som baserar sina val på andra personer rekomendationer. I verksamheten jag arbetar i får vi ofta diskutera hur vi ska handskas med elever som inte vill vara där, för att deras föräldrar tvingar dit dem vecka efter vecka. Jag tycker att även dessa elever ska få en chans att ångra sig, att få göra om sina val och slippa fastna i ett system som de inte trivs i.
Jag läste samhäll/ekonomi för att jag trodde det var ekonom jag ville bli, det skulle vara en bred linje som skulle ge mig många möjligheter i framtiden. Jag vill inte längre bli ekonom. Jag önskar jag hade valt ett program som jag hade haft riktigt roligt på. Men mer fokus på personlig utveckling för att kunna växa som människa. Men jag hade krav på mig, jag presterade riktigt bra i skolan. Och ja, det var väl bra. Jag är duktig på budgetar nu. Men nu då? Om jag vill bli brandingenjör? Jag har inte läst ett enda meritpoäng som skulle hjälpa mig att nå dit. Att läsa upp ämnen och lägga till förbättrar knappt mina chanser, jag kommer ändå ha alldeles för svårt för att konkurrera med dem som varit taktiska redan från början. Även om jag i långa loppet skulle vara rätt man för jobbet som person. So what to do?
Krav är bra, det ger duktiga elever. Men om hjärtat sedan säger något annat så vill jag inte att väggen ska vara så himla svår att riva för att komma över och börja om. Jag vill ha mer hippies, som vågar följa sin magkänsla och göra om och göra nytt. Ett system där man ska välja i så tidig ålder anser jag bara skapar ångest över att välja "fel" och sedan oro resterande tid, under utbildningen och kanske i livet, över om det fanns något annat som var bättre för just mig, men som det inte finns utrymmer för att testa mig på.
Naturligtvis finns det undantag. Taktiska människor med klara mål i livet. Vad som ska uppnås, vad som är värt att riskera för det och hur man ska ta sig dit. Jag tillhör dem med ett fladdrande hjärta.
för jävla bra skrivet ! :D
Bara så ni vet så ber jag om ursäkt för mitt utbrott över denna diskussion. jag pallar inte med folk som leker över sittare i en diskution dom inte fattar, problemet var fan inte över om svensk undervisning skulle bli hådare utan om hur jävla vuxen man måste bli som 14 åring, mål medvetheten kan fan ändrats. min tillexempel från början ville jag bli arkelog som 6 åring men fan blev jag inte det slutade med att jag pluggade som ljus tekniker i 2 år sen dans och ett halvår innan studenten så vill jag satsa på polis... INTE FAN HAR JAG DEN KOMPETENSEN NU. Att leva i en bubbla har inget med saken att göra, det handlar fan om hur systemed försvårar för oss att byta drömmar. vist ska vi ha starka o fockuserade lärare som ska vara målmedvetna me sina elever. det e inte det elin skriver om. TYSKLAND USA RYSSLAND SCHWEITZ, hahah lysna nu HITLER EINSTEIN hadde båda adhd och dyslexi. inte fan hadde dom nån jävla special under visning för att skapa deras väg i historien, menar inte att det hittler gorde var rätt, e helt emot det!!!! men u got the point och som ni fattar vid det här laget sår har jag oxå dyslexi. det fins inget som kan under lätta det utom att jag får ba lära mig ATT SE hur det ska se ut. Elinnor- grattis och TACK för att du grejade det. ring mig om 10 år så ska vi se vad du gör då...ska jag fortfarande tacka dig då? vette fan vad jag tackar dig för men du ville ju att man skulle göra det så tackar. tänk om du inte klara utbildningen eller din dröm ändras, vad gör du då?
Jag hade en dröm att bli delfinskötare när jag var 6 år. Den finns inte på världskartan längre men jag tycker fortfarande delfiner är söta.
Ja dem som slog igeonom hade både damp och adhd och freud gick på kokain och ändå är hans teori om psykoanalysen en av de främsta psykoogiinstrument vi har i modern tid. Hitler gjorde mycket rätt för sig själv för han ville vara en duktig talare, han var en duktig talare, han ville utrota alla judar, han lyckades med det med iofs brutala tillvägagångssätt. Men han hade målbilder som han betade av en efter en och till slut hade han ju nått sitt mål. iDag är andra världskriget det största i historien och den som gav oss FN, Lagstiftingar, socialpolitik etc. Likadant Luther var ju både manodepressiv och aetist men ändå så är han med sin tanke kring tro en given gren i vår kristna tro.
Vad jag vet så handlar polisyrket om fysisk uthållighet. Du får göra örbannat mycket fystest för att ens komma in. Något har du med dig ifrån dansen. God kroppskännedom och bra förutsättningar för god kontition och kordination, BKdom. Men inte allt. Jag har inte heller med mig allt men jag är på väg. Ja tänk om jag misslyckas? Ja då gör jag väl något annat inom vården. Klart systemet idag har stramat åt och att det ska vara individfokuserat men ärlig talat. Ingen har väl mått dålig av att kämpa, ingen har väl någonsin mått dåligt av krav? Hur började Ingvar Kamprad? Sålde pennor uppoffrade rubb och stubb för att idag har världens främsta företag. Han gick kanske inte i vår skola men livets hårda skola att våga investera i något han inte visste om han tjänade pengar på. Och idag finns det väl andra problem att ta tag i.
Jag har också dyslexi och hör bara på ett öra dessutom. Jag får kämpa skiten ur mig, men för att komma någonstans så måste jag kämpa. Oavsett om dt är min utbildning eller ngt annat. Jag fick min dyslexi för ett halvår sen och har ingen strategi på hur man aktvivt lär in. För att jag ska säga att jag denna lördag har ögnat mig åt en hemtentamen och dessutom är vrålsjuk. Har jag något val? NEJ. Ska jag få gå på min fältbelagda studier så måste jag få godkänt. Jag har två val jag kan skita i det eller kämpa. Jag kämpar. Det finns bara en väg annars får jag hoppa av/göra studieuppehåll.
Tackar behöver du inte göra och va fel ord men däremot kanske säga: Ellinor, fan va kul att du hittat det du vill göra, grattis. Nej det kan man inte säga däremot kommentera om jag inte lyckas vad gör du då? Är ju också ett sätt att formulera sig på. Varför är det bara svenskar dåligt av ett hårt system. Över allt annanstans så har man hårdare disciplin än Sveige. Alla företagsledare har väl börjat md att plocka potatis, för att sedan ta sig uppåt. Du blir väl inte polis på en dag. jag blir väl inte vårdentrepenör imorgon eller?
Jag hade en dröm att bli delfinskötare när jag var 6 år. Den finns inte på världskartan längre men jag tycker fortfarande delfiner är söta.
Ja dem som slog igeonom hade både damp och adhd och freud gick på kokain och ändå är hans teori om psykoanalysen en av de främsta psykoogiinstrument vi har i modern tid. Hitler gjorde mycket rätt för sig själv för han ville vara en duktig talare, han var en duktig talare, han ville utrota alla judar, han lyckades med det med iofs brutala tillvägagångssätt. Men han hade målbilder som han betade av en efter en och till slut hade han ju nått sitt mål. iDag är andra världskriget det största i historien och den som gav oss FN, Lagstiftingar, socialpolitik etc. Likadant Luther var ju både manodepressiv och aetist men ändå så är han med sin tanke kring tro en given gren i vår kristna tro.
Vad jag vet så handlar polisyrket om fysisk uthållighet. Du får göra örbannat mycket fystest för att ens komma in. Något har du med dig ifrån dansen. God kroppskännedom och bra förutsättningar för god kontition och kordination, BKdom. Men inte allt. Jag har inte heller med mig allt men jag är på väg. Ja tänk om jag misslyckas? Ja då gör jag väl något annat inom vården. Klart systemet idag har stramat åt och att det ska vara individfokuserat men ärlig talat. Ingen har väl mått dålig av att kämpa, ingen har väl någonsin mått dåligt av krav? Hur började Ingvar Kamprad? Sålde pennor uppoffrade rubb och stubb för att idag har världens främsta företag. Han gick kanske inte i vår skola men livets hårda skola att våga investera i något han inte visste om han tjänade pengar på. Och idag finns det väl andra problem att ta tag i.
Jag har också dyslexi och hör bara på ett öra dessutom. Jag får kämpa skiten ur mig, men för att komma någonstans så måste jag kämpa. Oavsett om dt är min utbildning eller ngt annat. Jag fick min dyslexi för ett halvår sen och har ingen strategi på hur man aktvivt lär in. För att jag ska säga att jag denna lördag har ögnat mig åt en hemtentamen och dessutom är vrålsjuk. Har jag något val? NEJ. Ska jag få gå på min fältbelagda studier så måste jag få godkänt. Jag har två val jag kan skita i det eller kämpa. Jag kämpar. Det finns bara en väg annars får jag hoppa av/göra studieuppehåll.
Tackar behöver du inte göra och va fel ord men däremot kanske säga: Ellinor, fan va kul att du hittat det du vill göra, grattis. Nej det kan man inte säga däremot kommentera om jag inte lyckas vad gör du då? Är ju också ett sätt att formulera sig på. Varför är det bara svenskar dåligt av ett hårt system. Över allt annanstans så har man hårdare disciplin än Sveige. Alla företagsledare har väl börjat md att plocka potatis, för att sedan ta sig uppåt. Du blir väl inte polis på en dag. jag blir väl inte vårdentrepenör imorgon eller?
bra skrivit tjejen...
allt bra med dej denna lördag? :)
Ett vanligt problem i den här typen av diskussioner är att de som diskuterar bara ser så långt näsan räcker. "Jag visste vad jag ville bli och var beredd att slita hund för att nå dit redan när jag var 12. Därför är det bra med ett system där man måste välja som 12-åring." "Jag visste INTE vad jag ville bli ens när jag var 20 och därför är det dåligt att ha ett system där man måste veta vad man vill bli när man är 12." Det är inte det saken handlar om. Det handlar om huruvida det är bra att stänga dörrar för folk i unga år. Det handlar om huruvida det är lämpligt med ett skolsystem där bara ett fåtal av våra intelligenser premieras (se Howard Gardners teori om multipla intelligenser). Det handlar om huruvida det är positivt eller negativt att den som har mycket (engagerade föräldrar, trygg uppväxtmiljö, lätt att hänga med i skolan, inte så mycket annat att tänka på) ska få mer (meritpoäng).
För övrigt läste jag franska hela gymnasiet. Med de nyaste reglerna för meritpoäng kommer jag ha nytta av det om jag skulle vilja läsa en utbildning till på universitetet. Däremot sträcker sej mina franskakunskaper efter 7 års studier till ungefär: "Bonjour. Je m'appelle Emelie. Je suis fatigué." (Goddag. Jag heter Emelie. Jag är trött). Frågan är om jag inte hade haft mer nytta av att lära mej franska än att få ett meritpoäng.
