elin har ordet

När jag gästbloggar hos Elin vill jag skriva om… Elin! Vilket ämne skulle kunna vara bättre? Närmare bestämt vill jag skriva om något jag har lärt mej av Elin. ”Every dance needs a ’this’ and a ’that’,” skriver Daniel Nagrin i Choreography and the Specific Image. Alla danser behöver ett si och ett så. ”Kalla det en konflikt, en spänning, en motsats, en motsägelse, en förförelse, vad som helst, om inte någon form av ambivalens finns i början av dansstycket och om den inte utvecklas under styckets gång kommer verket inte att leva.” (s 95, min översättning) Jag läste det för flera år sen, när boken var kurslitteratur i en kompositionskurs på min utbildning. Den inledande sentensen fastnade i mitt huvud och spelas upp därinne då och då, men det är först sen jag började ta del av Elins skapande arbete jag förstår vad det betyder, hur det kan visa sej i praktiken.

Elin, som inte alls har läst Nagrin, är expert på si och så (this and that). Det finns i alla hennes koreografier och bidrar till att göra dem levande. Det kan vara en person som är still medan de andra rör sej eller två personer som gör samma steg som de övriga fast åt andra hållet. Vad det än är finns där alltid något som bryter av, något som gör att man vaknar till, något som överraskar. När dansarna gör chassé åt höger ”vet” man att de kommer göra en åt vänster också – men det gör de inte! Istället kommer en vändning och en armrörelse! När alla dansarna dyker ner mot golvet, som för att ta skydd eller gömma sej, dyker någon som varit gömd bakom dem istället upp. Hos ingen annan koreograf har Nagrins regel om this and that varit så tydlig för mej som hos Elin. Böcker har lärt mej mycket, men de kan faktiskt bara förmedla teorier. För att förstå på riktigt behöver jag, som så många andra, tydliga exempel. För mej är Elin det praktiska exemplet på Daniel Nagrins teorier.