elin har ordet

Såhär såg min lillpys ut allra första dagen som min. Han hade lekt som en liten tok och sedan totaldäckat såhär i sängen. Jag saknar honom. Men det var inte rätt tid i livet att skaffa katt. Jag har växt upp med katter i huset och älskar dem, så det känns väldigt tomt och ensamt utan en pälsboll i huset. Charles var en liten känslig herre med väldigt bestämda åsikter, vilket gjort att vi har fått kämpa med honom i princip sedan dag ett. Nu gick det inte längre, men jag kommer alltid komma ihåg honom. Jag kommer antagligen ha katt senare i livet, men det kanske få vänta tills jag verkligen vet vad jag vill och är färdigflyttad och färdigrest.

Men nu ska jag bara minnas den fina känslan av att mysa ner näsan i Challes mjuka och varma mage. ♥