elin har ordet

(bild från google.se)

Jag och Martin sitter och kikar på the legend. Michael Jacksons This is it. Jag tror... att filmen är bättre att se på bio. Som en av mina elever sa, att bara få lyssna på musiken i biohögtalare var magiskt. Hemma i vår etta så känns det antagligen inte lika magiskt. Michael Jackson är grym. Men. Jag ska säga det som man inte får säga. För alla älskar MJ. Han är inte världens bästa dansare, väldigt långt ifrån. Han är grym på tajming, men mellan betoningarna har han inget att komma med. Och sjunger han så himla bra egentligen? Skulle han söka till Idol skulle han antagligen sågas vid fotknölarna. 

Vad Michael Jacksons styrka är att han dök i precis rätt tid. Han kom med något nytt, ingen hade gjort musik som han och ingen hade dansat som honom. Och jag ger honom det att han har gjort tidlös musik. Hans låtar från 80-talet låter inte som annan musik från 80-talet. Det låter som.. Michael Jackson. Och det gillar jag, men jag skulle inte hylla honom som hela världen har gjort. Men jag har viserligen alltid haft svårt att bli sådär nedkärad i en artist.

Jag är väl för egenkär för att placera någon annan på en piedestal (som jag inte ens känner, och som både du och jag vet också sitter och skiter mellanåt).